Öde Ö

Öde Ö

Jag vaknar till av att det är ett högt oväsen. Jag öppnar ögonen och märker att jag befinner mig på en strand. Förvirrad reser jag mig upp och försöker leta efter en radio eller liknande att kontakta fastlandet med. Jag ser vrakdelar av min båt och det börjar gå upp en tanke för mig vad som hänt. Tar en av väskorna och börjar leta igenom noggrant. Jag får först upp en ficklampa men dock inga batterier, en burk med bönor och lite kryddor. Jag kände mig rädd men fick ändå tanken av att jag måste samla mod för att överleva ifall jag inte skulle bli återfunnen på en längre tid. Jag gick in mot djungeln och samlade lite torkade kvistar och lyckades efter ett fåtal minuter göra upp en eld. Om nu någon skulle komma i närheten av ön/landet jag är i så skulle det nu vara omöjligt att missa elden som sken upp mot himelen som nu börjat mörkna. Även om det verkade tropiskt här så var det väldigt kallt men brasan värmde bra. Nu hörde jag ljudet igen, det skar i öronen och gjorde att man nästan ville därifrån. Jag ville inte gå in i den djupa djungeln så jag höll mig på stranden vid elden.
Vi hade varit ute på en expedition med vår båt för att utforska nya världar men helt plötsligt började vattnet sippra in och hur mycket vi än letade så hittade vi inga hål alls. Det sista jag minns var att det började vingla och att jag slog huvudet i någon sorts kant och kroppen kändes bortdomnad. Nu sitter jag här och inte ett spår av de andra ifrån besättningen. Nu är det nästan omöjligt att se ute och elden slocknar vilket ögonblick som hellst. Jag försöker göra mig så bekväm som möjligt i den svala sanden och sluter ögonen.

Nu vaknar jag av att jag är genomvåt och ser att vattnet stigit flera meter in mot land så jag måste flytta mig uppåt mot djungeln.
Oväsendet börjar igen. Omöjligt att höra någonting annat eftersom det är så öronbedövande högt.
- Det är ändå bäst att se efter vad som finns, vad har jag att förlora? Frågade jag mig själv.
Jag plockar med mig min väska och börjar gå in mot skogen. Ju närmare jag kommer ljudet så märker jag att det blir svagare och svagare. Till slut kommer jag fram till ett stort tempel. Det var 10-tals meter högt och brett som sju stora villor. Ljudet kom där inifrån så jag började gå uppför de hårda stentrapporna. Jag hade ingen som helst tidsuppfattning men efter ungefär fem minuters gående så var jag uppe på toppen. Jag tittade in och det var kolsvart, men ljudet kom därinifrån så jag vill verkligen se efter vad det var så jag gick in. När jag kommit in såg jag att det lyste ifrån min väska så jag öppnar den. Ficklampan, utan batteri och genomblöt lyste. För att vara säker så öppnade jag botten och såg att det inte var ett enda litet batteri i. Jag undrar vad som egentligen hände men såg det positivt och kunde orientera mig lättare där inne. Jag kom fram till en stor port som var i något guldliknande material. Den var svår att öppna men när jag väl fått upp dörren så slocknade min ficklampa. Ett ljussken inifrån det nya rummet uppträdde nu. Jag går in och jag kunde inte tro mina ögon. Aldrig i mitt liv hade jag trott det. Kunde det vara därför jag var här? Är detta livets mening? Frågorna bara susade igenom mitt huvud. Jag trodde inte att det var sant! Det var…

SLUT

Thomas Johansson MPB6