Lilla maskrosfolket

Lilla maskros folket

Det hade just blivit kväll och solen skulle precis till att sjunka bortom det stora berget, men maskrosfolket var fortfarande uppe och jobbade. Dom var ju tvungna att göra klart ställningarna som skulle hjälpa dem att hålla upp deras sista tre frökapslar. För i gryningen skulle dom lossa dem och sväva över till andra sidan berget där dom fyrhjuliga dödsmaskinerna härskade, nämligen motorvägen. Dom hade haft omkring 20 stycken frökapslar under dagen, men dom blev attackerade av trollsländorna runt middags tiden. Dom kom oanmälda och maskros folket var oberedda, så nu har dom bara 3 stycken kvar att lyckas fly med. Plötsligt skriker en liten bladlus att trollsländorna är på väg, nu blev det genast panik och mycket bråttom att ta sig iväg ifrån maskrosen och bort mot andra sidan motorvägen.
Dom var 100 stycken på varje ställning för att lossa dess rep och annat för att hålla kapseln på plats. När väl kapseln var lös så hjälpte de som satt på kapseln dem upp, den första kom iväg även så den andra. Men den sista verkade ha lite problem med dess rep. Dom var fast och trollsländorna närmade sig med storm, plötsligt fick dom loss repen och kapseln svävade iväg. Alla trodde att faran var över då det från vänster sidan bakom en buske uppenbarade sig en hel svärm med arga bin. Dessa surrande arga och aggressiva bin har ju sen tidigare ingen positiv syn på detta maskros folk, men bina gjorde en lopp framför den ena kapseln och störtade. Inte mot kapslarna utan mot trollsländorna, bina hade nämligen fått sina bikupor förstörda under dagens gång av dessa maktgalna trollsländor. När de två parterna slog ihop med dunder och brak så lyckades en smidig liten trollslända slinka förbi binas försvar och flög nu med bestämd blick mot en av kapslarna. Han kom så pass nära så han lyckades kappa själva glid anordningen på maskrosfröet, och detta gjorde så att den störtade snabbt mot marken. De två första kapslarna hade redan tagit sig över till andra sidan och kunde nu bara stå och se på. Maktlösa och rädda inför vad som kom att vänta deras vänner.


Andreas M. Mpb6