Ålands öde ö

Jag har nu suttit fast på den här skärgårdsön i närmare två månader, utan att jag har vågat försöka ta mig härifrån. Jag har det bra ställt med mat, ty det finns gott om fisk att fiska, och sorkar att fånga. Det regnar ganska mycket så jag försöker samla upp regnvattnet och använda det som dricksvatten. Förresten, jag kanske ska berätta lite mer för dig om hur jag hamnade på denna ö.
Jag jobbar inom rörmokeribranschen och driver ett eget företag som ”Everlasting pipes AB” och vi säljer rör och ledningar till rörmokare och allehanda hantverkare. Firman har inte gått så jättebra, men en dag fick vi in en jättebeställning ifrån ett statligt företag i Finland. Jag var tvungen att åka till Helsingfors så snabbt jag kunde, och det enda alternativet var att ta finlandsfärjan. Jag har alltid varit rädd för vatten, men detta var mitt enda alternativ.
Det enda som jag kommer ihåg är gick och la mig på kvällen då båten avgick, och sen kommer jag inte ihåg mycket mer. Det enda jag kommer ihåg att jag vaknade upp i en räddningsflotte som guppade runt på det öppna havet. Jag såg ingen mer vid liv, jag antar att båten sjönk och att alla förutom jag gick under med färjan.
Inågra timmar drev jag runt i en skärgårdsliknande miljö, tills flotten äntligen drev in mot en liten ö, och det är på denna ö som jag nu har levt i ett antal månader.
Jag tror jag befinner på en åländsk ö. Tänker man på hur finlandsfärjorna brukar åka, så åker de förbi Åland. Men jag undrar över varför det inte finns några andra människor här. Det är bara jag och diverse smådjur.
Efter omständigheterna har klarat mig ganska bra hittills. Av räddningsflotten har jag byggt en koja som jag sover i, smådjur finns det ganska gott om och jag hade en tändare på mig och den har jag använt till att göra upp brasor. Jag har inte frusit så mycket, då det ändå är sommar och ganska ljummet om nätterna. Mina fångster grillar jag över öppen eld, och jag kan faktiskt rekommendera grillad sork. Grillad över en öppen eld så smakar det ganska gott faktiskt.
Under de här månaderna har jag sett många båtar segla förbi, men båtarna har inte sett mig. Det är inte så långt till fastland, ca två sjömil men jag vågar inte försöka. Min vattenskräck hindrar mig från att försöka simma till fastlandet, och civilisationen.
Jag har inte varit särskilt orolig eller rädd under min vistelse här på ön. Det enda jag har varit lite konfunderad över är mötet som jag missade, och hur mitt företag kommer att klara sig nu när affären inte blev av.
Jag hoppas på att komma härifrån snart, så att jag kan ge en bra förklaring till varför jag inte kom till mötet.

Alexander MPB6